Bergeskans

Hämndens tid var kommen. Sargad stapplade jag ut från min grotta och hämnden var planerad på praktikantAmanda. Väldigt varsamt lade jag ut betet, hon nappade som den godtrogna fisk man kunde tro. Sen precis när jag skulle bryta nacken som sig bör kom samvetet fram. Med fina ord svarade hon till mig och jag kunde bara inte. Fiskögonen trängde så pass hårt in i mig att det verkligen inte gick. Istället valde jag att berätta sanningen för att sedan kasta tillbaka fisken i vattnet. Hon gjorde ett hopp i vattnet, sneglade på mig med besvikna ögon och sedan försvann hon ner i djupet. Jag vek ner mig.