Förebild
Förstår nu att folk redan är chockade av läsandet redan här. Frågor som "Har verkligen Niclas en förebild?" och "Niclas som är så stark, kan han verkligen ha andra förebilder?" Men ja mina vänner och ovänner. Han har det!
Åska här inatt. Jag brukar aldrig vakna men det var riktigt jävla höga smällar så sömnen blev spoilerad. Kan bli illa då jag antagligen ska försöka upprepa bedriften från förra sommaren och vara fullast på Strand. Rykten säger att Carolina Gynning och Elin Lanto ska dit. De är ju iaf B, kanske C, kändisar trots allt. Dock blir det väl inte samma uppsättning av vänner där då jag har alldeles för många "svikare" i min umgängeskrets. Men Mr Kosovo checkade tydligen in på Öland redan i torsdags och har väntat på denna dagen, han kan man alltid lita på.
Kan bara inte låta bli att kommentera äcklet som är i tidningarna angående våldtäkten och mordet på en 10-årig flicka. Jag är en av dem som inte brukar beröras och tänka större såsom hur detta är något "vanligt" i länder i Afrika och andra delar av världen. Men att läsa vad han säger och tycker gör att man blir mörkrädd. Ibland kan man ju tycka att rättvisesystemet borde vara "öga för öga, tand för tand".
Ska försöka begränsa min bloggar så de inte blir uppsatser. Vet själv hur jävla tråkigt det är.
Det är visst nån som är tillbaka
Åkte till Åskeåskesam i torsdag och hälsade på den mycket speciella människan Joel. Han är en god vän och jag har saknat honom. Just nu i efterhand kan jag inte riktigt förstå det, envisare människa får man leta efter. Men det är tjusningen med honom.
En annan kär vän var även där. Piell, a.k.a Gollum (Vilket är väldigt missvisande), som är en otrolig människa. Stor respekt för honom.
Kvällen gick ut på att lyssna på Björn Afzelius, "kommunisten", och Bruce Springsteen. Samtidigt tryckte vi i oss fin ost och pimplade vin i mängder. Vi kom aldrig ut till något ställe utan festen slutade med att jag satt på Joels balkong med Petter och förde sofistikerade samtal och försökte övertala honom att göra nåt vettigare med sitt liv eftersom han har stor potential. Tror inte jag lyckades tyvärr. Så han förblir nog en av dem som jobbar på fabrik och sedan åker utomlands för att göra samma visa om och om igen.
Har blivit väldigt imponerad av mina syskonbarn. De är väldigt väluppfostrade och inteligenta barn. Det är något jag är stolt över. Stor eloge till syster och hennes man.
Om jag hade haft mer än ett liv så hade jag ägnat ett av dem i form av en bonde som hade en egen gårdsbutik med kött från gården, ost från djuren och saft från gården. Jag hade antagligen bränt hemma med. Men nu har jag ju tyvärr bara ett liv och då prioriteras detta ganska långt ner på listan över saker jag vill göra.
En cykelsemester hägrar och det är verkligen något att se fram emot. Äntligen kunna komma iväg och bara njuta. Finns en urban legend som säger att jag inte kan cykla. Merparten av mina vänner har aldrig sett mig på en cykel. Men antagligen är det så att om jag hade haft rätt redskap från början av mitt liv så hade jag varit en av de bästa i världen på att cykla.
Dagens bedrift: Sprang hela Husebyrundan idag i ett bra tempo. Det är visst nån som är tillbaka...
Varning för Folksam
Efter att ha varit trött på måndagsmorgonen tog jag mig i kragen och kom i säng i tid, två dagar i rad, för en gångs skull. Därav kunde jag orka med heldagar. Är inte livet fantastiskt? Nej? Kanske lite ibland...
Vad händer med en legendar, ja jag gillar att ge mig själv naturliga smeknamn, som mig?
Kort resumé i form av milstolpar:
* Jag har blivit en person som jobbar och sliter som värsta sossen. Sosse kanske är ett hårt ord men det kan tolkas på många olika sätt.
* Jag siktar på att bli mindre feltränad och mer rättränad. Det går faktiskt över förväntan och smeknamn såsom "tjockis" har runnit ut i sanden. Kanske man kan få bli kallad för Legendaren nån gång eller iaf Berget.
* Jag saknar att kunna vara själv i en egen lägenhet. Visst är det roligt att sitta på gamla pojkrummet och tänka tillbaka på alla roliga minnen. Men att veta att man aldrig är själv är en jobbig känsla.
Nu var milstolparna inte roliga längre. Utan istället har jag andra tankar och funderingar som jag måste få utlopp för. Det första är att blogga, som jag just gör, tydligen kan bli något man tjänar pengar på. Det får en att verkligen inse att året är 2008 och inte 1994 när man inte ens ringde kompisar utan istället gick hem till dem. Ja, jag blir nog snart kallad gubbe med.
Den andra saken som jag just nu funderar på är hur jag är så dum i huvudet att jag började en lek med min vän Nordahl, som för övrigt har hälseneinflamation och var en hjälte under semestern, som går ut på att man ska räkna bilnummer. Man börjar med att leta efter en bil med registreringsnummret xxx (som i random) 001, därefter ska man hitta xxx 002 osv. Jag som inte har körkort, inte en av dem, kan det väl vara ok även om jag som kille inte kan göra två saker samtidigt och blir på så sätt asocial av leken i min koncentration att leta bilar. Men att förare har tid med att kolla kan jag inte förstå. Jag hade krockat direkt (Kanske jag hade iaf men ändå).
Får väl antagligen förklara rubriken med. Ska försöka få ut pengar för mina duster med operationsbordet som jag haft och måste därför prata med otrevliga människor som hatar att prata med folk. Det går inte ihop sig men men... En annan som faktiskt är hederlig, sen en ålder av 5, borde ju faktiskt bli tilltallad på ett trevligt sätt.
Det här var just snyggt. Antagligen skriver jag väl inte många mer gånger här. Alla mina bloggförsök, som givetvis går ut på att bli kändis som blondinbella, brukar misslyckas eller rinna ut i sanden.
Sommarens mest oväntade fråga hittils när man besöker någon är: "Vart går din tomtgräns?"
