Bergeskans

Idag hände det något roligt. Hanneschh som är en levande wikipedia frågade mig lite om Högsby. Vi snurrade in på Pressbyrån som jag sa hade funnits där hela mitt liv. Hanneschh trodde inte på mig och var övertygad om att Seven Eleven var bra mycket äldre än Pressbyrån som inte funnits sålänge. Hanneschh fick ta hjälp av sig själv, alltså wikipedia. Han sitter tyst och läser och efter nån minut hör vi hur han förvånat säger "oj". Det visade sig att Pressbyrån hade funnits sen 1899. Mycket tungt konstaterade han sitt fel, även om att han försökte skylla lite på att det faktiskt inte döptes till Pressbyrån förens 1909.

Nu ska inte detta ta bort Hanneschh vetande som ändå måste anses vara mycket stort.

Det har ordnat upp sig efter årets sämsta dag. I den långa mörka tunneln med uppsatsen som jag har vandrat har jag äntligen kommit så pass långt att jag ser ett ljus. Välbehövligt.

Annars är det mest stiltje här i Rainaway town. Folk ska ut och festa men inte jag, Hanneschh och Allbäck. Vi kör en grabbkväll istället. Ska bli skönt.

Hörde rykten om att det ska vara 7-kamp på Högsbydagen. Det är något som tåls att tänka över att delta i. Hörde något om en ölhävargren och har därför redan valt min första lagkamrat i form av Hanneschh. Nu behöver leta reda på personer med bra specialegenskaper för att vinna resten av grenarna. Vi laddar upp...

Har insett att man inte är ung längre.

Jaha då var årets sämsta dag här.
Dagen börjar med att jag sover 14 timmar. Upp till biblioteket där jag inte får något gjort. Vidare till handledning som ger mig mer ångest då handledaren vill att jag ska byta teori för tredje gånge, alla gånger har det varit handledarens val av teori.
Vidare tillbaka till biblioteket där jag inte får något gjort igen.
Jag går hem, regnet öser ner på mig i t-shirt i ca 10 sekunder från biblioteket till universitetet. Jag är den ENDA som går i regnet dessa tio minuterna på den sträckan. Slutar regna när jag kommer in.
Sen är pizzan 20 minuter försenad och United förlorar Champions Leaguefinalen. Bilar tutar nonstop och får mig att må dåligt just nu.

Ljuset i mörkret är att min systerson ringde mig och berättade att han saknade mig och behövde någon som kunde förklara Star Wars.

Är jag bitter? Nejdå, imorgon är det en ny dag...

Efter en heldag i biblioteket med Hanneschh och Allbäck bestämde sig Hanneschh och jag för att vi skulle handla. Studenterna fick pengar idag vilket innebär att de måste ta slut så fort som möjligt. Varken jag eller Hanneschh vet var dem försvinner. Jag tror dock det är finanskrisen som spökar för oss.
Hur eller hur var Hanneschh gnällig över att vi skulle gå från bibblan medans jag gnällde på att inte mina armar pallade att bära kassar från ICA utan ville att vi skulle åka bil. Allbäck har dock sålt sin bil egoistiskt sett.
Dock var Annie en räddande ängel och lånade ut sin cab till oss. Det var nog en syn för gudarna när vi två underbara människor satte oss i en liten cab, man kunde se Annies leende. Jag frågade om hon sett två sötare bögar i en cab och det hade hon inte. Som tack för lånet så tog vi med jordgubbar till Annie som vi avnjöt med mjölk och socker. Det fick mig att minnas tiden då mor köpte jordgubbar till frukost på sommaren.

Kvällen går ut på att vräka i sig så mycket som möjligt som tröst för att jag måste skriva på min uppsats.

Skrev detta mest för att Hanneschh skulle få känna sig delaktig i bloggen igen, han tjatar väldigt mycket om att bloggen tappar sin charm när inte han är med. Han vill även att han ska få gästblogga. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Han är så perfekt beskriven och det kanske borde stanna vid det?



Bild från Miracle 2

Igår gick jag upp tidigt trots att jag hade en sen utekvälli kroppen. Jag hade lovat att hjälpa till att plocka undan på festivalområdet, detta gjorde jag på fyllan skulle jag tro. Hursomhelst fick jag och en fransman göra grovjjobbet för att ta ner scenen. Det var mycket krypa, klia sig i huvudet, "hmmma", bära, bära mer, ta isär saker och handskar. Det som snurrade i huvudet var hela tiden mitt garage. Jag tänkte "Är det såhär det kommer kännas?" men kom fram till att det måste vara mycket mer underbart att faktiskt skapa något och inte ta isär saker.

Han med ansvaret för nedplockningen var från Gotland och försökte anställa mig. Mer för mina talförmågor än praktiska kunskaper skulle jag tro dock.

Rykten säger att Bosse är tillbaka i Sverige efter ett hektiskt resande över hela världen. Welcome home!

Det har gått 5 dagar sen sist. Bloggen har kommit i skymundan för andra roliga och mindre roliga saker. Mindre roligt är att jag har fått ta tag i mitt uppsatsskrivande vilket går sådär. Trösten är dock att Hanneschh ligger efter mig, precis som jag är hans tröst för att det inte går så bra för mig. Men jag ångar på och ger inte upp riktigt än.

Nu tillbaka till de roliga sakerna. I onsdags var det dags för den årliga vinbrännbollen. Detta är en stor turnering med mycket prestige i sig. Vi skrapade ihop några tappra själar från VESPA och trodde att vi skulle åka ut tidigt och inrikta oss på att tömma vinförrådet som fanns. Men vem hade kunnat ana att vi efter denna turnering hade skapat ett manus som skulle kunna bli en uppföljare till Disneys briljanta film Miracle?
Det hela började klockan kvart i 10 denna onsdag. Vi står nere vid Amfium (arenan) och börjar få ringa runt till folk för att få ihop lag. Klockan 10 spelar vi första matchen mot Västkusten. Västkusten kom till semifinal förra året och ställde upp med ett väldigt starkt lag detta året med. Det börjar darrigt men vår bärnnare "SkäggMarkus" gör ett bra jobb och fångar in många bollar snyggt. Personligen är jag trögstartad och jobbar mer med vinet än brännbollen och missade mina 6 första slag. Detta var lite pinsamt då jag jobbade igång laget med skrik och klapp och tänkte att jag skulle visa vägen. Men vår förste slagman "Teddan" gör en mycket bra match och räddar oss med 3 homeruns. Även "Biffen" gjorde ett bra jobb med att fjäska till sig lite poäng från domaren med massage.

Matchen efter var mot förra årets segarare, Skånes nation, som hade chansen att ta hem vandringspriset detta året. Vi spelar nervöst och inte alls bra. Det ser verkligen ut som himmeln, dvs mörkt ut. 5 minuter kvar av matchen kommer dock avgörandet. Först får vi in 3 homeruns på 5 pers för att sedan avsluta matchen med 2 homeruns till. Detta var verkligen något stort. Många andra lag kommer fram och är imponerade över vår insats. Skåne är bra förlorare och erkänner att vi var det bättre laget.
Efter detta går det som på räls och vi spöar skiten ur VIS två lag utan några svårigheter.

Här börjar dock motgångarna. Vi har satsat hårt på vindrickandet och kan bara ställa upp med 12 -1 personer i semin. "LillErik" står på planen och gör inte mycket mer. Halvvägs in i semin får han springa iväg och spy. Vi möter PAX som inte har druckit många droppar vin utan satsat stenhårt på att ta hem vinbrännbollen. De hade kommit 2:a förra året och ville bevisa att de kunde vinna. Vi har problem att täcka upp ytorna som utelag och förlorar på detta. Det är dock inga dystra miner utan vi gör vågen till vår publik och jag försöker trösta de som inte mår så bra. Vi avslutar med ett lagfoto och ser sen PAX vinna finalen. Alla lagen var dock imponerade över vår insats både i spelväg och dryckesväg.
För att citera Hanneschh: "Ett av mina större idrottsögonblick". Detta kanske ger er lite mer perspektiv.

Kvällen sen är en dimma då VESPA får en egen drink uppkallad efter sig. Den består av hälften strårom och hälften absint. Efter några sådana sen så försvann min kväll, hela torsdagen och även halva fredagen.

Nu är det Allkår.



Miracle 2 har även den en framsida.

En passion jag har är att följa TV-serier. Vet inte varför men det är något speciellt att följa och "leva" med karaktärer samt handlingen i en serie. Känslan av att veta att det kommer ett nytt avsnitt, att det kommer utvecklas och genom att se de tidigare avsnitten se en röd tråd är mycket tillfredsställande.
Varför jag tar upp detta nu är för att tidigare idag avnjöt(?) det sista avsnittet av serien Prison Break. En fantastisk serie. Det är alltid så tomt efter. Sanningen är den att om inte Sakkou varit här hade jag antagligen lagt mig på sängen och gråtit en skvätt för att sedan ha övergått till ilska där jag hade bitit och skrikit i kudden.

Be the change you want to see in the world.

Fick precis reda på att konstituerade kårfullmäktigemötet blir inställt p.g.a att vi är för lite folk för att kunna fatta beslut. Detta är så in i helvete dåligt. Här planerar man långt i förväg saker och just idag var detta fullmäktigemötet inställt för att andra människor anser sig ha viktigare saker att göra. Vad hände med det som ska innebära att man är förtroendevald?

Damer och herrer, dvärgar och jättar, smarta och idioter här är jag. Har varit frånvarande från all teknologi som finns i helgen. Jag har befunnit mig i Fågelfors av alla ställen på jorden. Fågelfors är beläget någonstans mellan världens ände och ingenstans. Nu undrar kanske alla om jag åkte dit för att söka mening med livet eller för att utforska Sveriges sämsta omklädningsrum (läs Rydström)? Men så illa däran är jag inte. Jag har varit smålandsinstruktör i fotboll åt pojkar 14 år gamla. Det har varit mycket intressant och framför allt kul. Jag gör något jag tycker är roligt och får pengar för det. Underbart. Kanske har jag skådat någon framtida landslagsspelare?
Det är givetvis andra ledare där med, alla från Högsby eller Oskarshamnsbygden. Detta hörde jag igårkväll från en ledare innan vi skulle sova efter att jag hört en fruktansvärt ljudlig fjärt: "Näheni, dä skette jao no så dä köm i bralla."
Här fick jag köra en av mina berömda hostattacker för att inte dö av skratt för att sedan bära med mig detta in till sömnen och drömmen.

Jag har även genom att studera 14åringar nära insett att jag numera inte är någon ungdom längre. Det nya för ungdomar nu är att säga saker man inte menar och vara taskig för att sedan säga ...not och efter det är sagt så ska det tydligen vara utraderat.
"Du luktar ju som bajs....not" ett typexempel.

Idag hade syskonbarnen kalas för att deras gosedjur fyllde år. Det bjöds på tårta och ståhej. Det enda jag kan tänka på är varför jag inte var lika smart när jag var ung? Ett smidigt och enkelt sätt att få tårta. När man är liten ska man hitta på de mest konstiga saker att fira.



Såhär brukar det se ut när jag instruerar. Jag låter dem jag tränar erkänna sig besegrade av mästaren, alltså jag, genom att de får krypa runt mig och låta som grisar. Detta gör jag dock inte med smågrabbar utan bara med lite äldre damer.

Idag regnade samtidigt som solen sken. Jag såg en pakistanier som inte trodde sina ögon. Han stod med armarna utfällda och såg verkligen lycklig ut. Det kanske är ett tecken på något i hans värld. I min värld är det bara konstigt.

Allt detta med eget ansvar som man bär med sig när man skriver en uppsats är inte bra. Jag är ofta drivande men när det gäller mig själv och ingen annan som ska bry sig är jag rent ut sagt värdelöst.

Jag är sugen på jordnötssmör och jordgubbssylt på en limpmacka. Senast jag åt detta var jag antagligen 4-5 år gammal och följde min brors tävlande i friidrott vilket han var en jävel på. Det var några amerikaner där som tyckte jag var en tuff grabb och bjöd mig. Så nu funderar jag allvarligt att gå till ICA och lägga mina sista lånade pengar på att köpa jordnötssmör, jordgubbssylt och en limpa. Har dock i bakhuvudet att jag verkligen inte kommer tycka lika bra om det när jag äter det som i tanken nu innan. Dilemma.

Idag var jag inne på Växjö kommuns kommunkontor. Det är inte lika fancy som Högsbys, men det är svårt att slå det. Hade någon frågat mig om vad man skulle se i Högsby så hade kommunkontoret varit med på den listan, som i övrigt inte hade varit så omfattande. Börjar iaf att hitta inne i Växjös kommunkontor vilket är trevligt. De behöver inte anstränga sig att hjälpa mig ut. "Jag hittar ut, inga problem" säger jag och dem ler och är glada över att slippa gå ut med mig.
Hur eller hur trodde jag att jag skulle få leka med hissen igen. Men till min förvåning blev jag hämtad nere i receptionen. Jaja, får väl åka från andra våningen då tänkte jag och inte först ner en våning för att sedan sätta kurs mot högre höjder. Men nej, mannen tycker vi ska ta trapporna upp till våning sex. I början pratade vi men pratet tog slut när vi började flåsa i mun på varandra. Vi fick på fjärde våningen se oss besegrade och sluta prata helt och istället fokusera på att överleva till våning sex. Väl uppe tror jag att både han och jag kände lättnad mer än triumf.

Nu sitter jag dödstrött och lyssnar på Gus Black, låten Long Beach som jag måste ge tummen upp för.  Annars försöker övertala mig själv att sammanställa intervjuer. Dock lockar Alias.

Igår mina damer och herrar var det kaos i Yaris på vägen hem från Max och McDonalds. Sakkou var lite bitter över att han inte blev mätt på Max då snilleblixten dök upp om att vi skulle testa den nya McFlurryn på McDonalds. Sagt och gjort. Väl inne på McDonalds frågade tjejen som gjorde våra McFlurrys om hon skulle flurra dem. Hanneschh som även han var delaktig i denna process suckade ljudligt och svarade lite drygt att vi ville det. Sen vände han sig om till mig och sa "Om det nu heter McFlurry så vill man väl ha den flurrad?" Efter detta plockade vi upp Allbäck vid stationen då han hade varit hemma och jobbat.
Det är nu äventyret kommer igång. Sakkou åt slött och jag fort. Så han släppte ratten och tänkte köra oss i diket för att han skulle få äta sin glass, han var bitter ja. Jag får kasta mig över honom och fånga ratten. Ett väldigt jobbigt läge då vi står inför att köra vid rödljus och rondeller. Notera plural. Hanneschh skrek av upphetsning, Allbäck såg lugnare ut än på länge och Sakkou blundade och njöt av glassen. Jag körde hem oss lugnt och försiktigt, precis som Långben gör på julafton.

Det är osexigt när tjejer pratar bilar på en mer avancerad nivå än bara att det är en bil och vilken färg den har.

Efter en galen helg med många öl, två sittningar samt en hemsk bakfylla är jag nu tillbaka i livet. Eller jag tror att jag är tillbaka i livet. Men tror bara det är en fasad utåt.
Jag har tänkt ganska mycket på mitt garage som jag en gång i tiden skall bygga. Jag är sugen på att det ska vara en cementgrund ca en halvmeter upp. Detta för att sedan vara gjort i trä som ska vara målat rött med falu rödfärg. Jag vill bygga det i en anslutning till en kulle så det ser ut som att jag bygger in mit garage i kullen, ungefär som ett hobbitbo. Det kommer bli riktigt jävla snyggt om jag lyckas med detta.

Var inne i city idag och intervjuade Växjös mäktiga herrar i form av kommunstyrelseledamöter samt det högsta kommunalrådet. De hade väldigt snabba hissar så jag var tvungen att testa att åka längst ner för att sedan ta tiden till våning 6. Det tog mindre än 4 sekunder, fattar ni då vilken snabb hiss det var? Jag log när jag gick ur hissen och mötte upp personen jag skulle intervjua. Efter detta så tog jag mig in till Carlings och ställde mig längst in i affären som var tom förutom kassörskan. Sen stod jag där och skulle se hur lång tid hon skulle ta på sig innan hon kom och frågade om hon kunde hjälpa mig. Det tog lite mer än 2 minuter. Jag vet inte om det ska anses vara bra eller dåligt. Något som jag däremot vet är dåligt är att Åhlens i Växjö inte har Aliasboxarna...



Det är svårt att förstå, helt klart.

För första gången på mycket länge så kände jag mig igår stressad. Det var en ovanlig känsla då jag bara brukar ha en minimal känsla av stress i mig. Igår slog det alltså till. Första tanken var att jag måste börja röka för att lugna mina nerver. Andra tanken var att jag skulle försöka införa 30 timmarsdygn istället för 24 timmars. Tredje tanken blev att ta kontakt med Hanneschh och diskutera det kollektiva självmordet från bibliotekstaket. Direkt överreagerade jag alltså vilket inte alltid är det rätta att göra skulle jag tro. Efter några smärtsamma timmar med stress började jag finna lugnet och stressen gick över till glädje igen.

Idag sitter jag på biblioteket och lyssnar på Spotify samt skummar runt i min B-uppsats. Kommer ihåg hur jag i höstas kallade Magnus för "Forskarn" hela tiden vilket han motsatte sig varje gång. Jag ansåg att han forskade när han skrev uppsats. Jag hade fel, man känner sig inte som en forskare. Man känner sig som en junior som ska vara med de stora grabbarna och spela fast man egentligen bara är en utfyllnad för att de ska kunna ha två fulla lag och inte spela 11 mot 10 där man åker i backen hela tiden och folk skrattar åt en.

Jag har lovat att skriva något om Nullah a.k.a Louise på bloggen annars skulle hon avslöja en hemlighet. Nullah kommer från nypan och tror att Hammarbyarna går runt och sjunger om förbundslandet Bayern. Hon gillar även låten "My heart will go on". Vill ni ha hennes nummer så fråga mig så får ni det!

Jag saknar Hanneschh och Palo da Pimp. De har åkt till Karlstad för att vara de ledande studenterna i Sverige.



Där har ni Nullah som Catwoman och LillGlenn som Darkwing Duck.

Niclas "Jim" Konungaberget

Igår skrev jag tenta som jag inte kunde skriva längre än 30 minuter då jag skulle hem och agera gudfar åt min systerdotter Felicia. Tentan gick nog vägen och Gabbe som kom hit kvällen gav bilen kaffet. Vi hade lagat sushi kvällen innan jag och min vän Gabbe!
Väl framme i Högsby 2 minuter innan dopet hade börjat kom jag inspringandes i kyrkan med slipsen sned och en leendes präst som möter mig. Han undrar hur tentan gick och trodde jag var en doktorand. Han berättade sedan under dopet att jag hade skrivit en tenta och fått alla rätt.
Felicia som mitt gudbarn heter var duktig och tjock under dopet. Min syster är väldigt duktig på att föda barn som är underbara. Dagen flöt på i släktens tecken och var väldigt trevlig.

Kvällen avslutades med att jag och Gabbe gick ner till den lokala puben och för att jag inte ska bli misshandlad nästa gång jag kommer hem så låter jag resten vara osagt.

Mina blogginlägg blir bara sämre och sämre. Snart är det bara Mli som kan dansa limbo under dem...