Ljud/oväsen i Bangkoknatten
Efter starka påtryckningar uppifrån läcker nu denna bild ut till allmänheten.
Just Breathe - Pearl Jam
Nu har jag varit på resande fot i två veckors tid som värsta zigenaren. Det har varit fantastiskt och jag ska försöka få er insatta i min resa så gott jag kan.
Innan jag börjar berättelsen så kommer här ett förtydligande angående demonstrationerna i Bangkok. Många tror att "röd-skjortorna" demonstrerar för att den Thailändska staten har "stulit" Thaksins pengar. Detta är helt klart fel. De demonstrerar för att de har hört rykten om att två röda är på ingång till Thailand. Närmare bestämt den gormande Mange Vansinnig och den levande kompassen Diddi Bergeskans inkommer till Thailand på måndag. Jag hade gärna slutit upp i demonstrationen men eftersom dessa två röda ska komma har jag fått i uppdrag att hålla dem i schack.
Började "lovet" med att ta en 12 timmars busstripp till Phuket. Det var väl allt annat än bekvämt men vi roade oss, vissa lite för mycket, med en whiskey eller sju. Phuket som skall vara svenskarnas paradis var sannerligen svenskt men fan då inget paradis. Tjaskiga stränder, svenskar överallt, kommersiellt till tusen samt ganska slätstruket.
Hann dock med att trycka ner en elefant lite mer i jorden vilket bilden nedan förtäljer.
Phuket var som sagt inget paradis men jag fann mitt paradis lite senare. Ön Phi phi är numera det närmsta jag har kommit paradis (Om man nu funderar i banorna kring stränder, folk och byggnader). Det var ett fantastiskt ställe. Det hanns med både partaj, vandringar, sol och bad.
Jag och Jyri tar en siesta
Vi lämnade sedan Koh Phi phi bakom oss till min stora besvikelse för att åka "hem" till Bangkok och tvätta innan ett nytt äventyr tog sin början. Nu stundade nämligen en resa mot norra Thailand, närmare bestämt Chiang Mai. Förutom att vilja vara i norra Thailand så var det en trekking-tur som var lockelsen. Väl där insåg jag att det var stor skillnad på norra Thailand och resten av alla ställen jag varit på. Lugnare och mer harmoniskt. Inga människor som gapar och skriker på en. Inget "Ohh, sexy man mak mak". Det var som att kliva in i ett hippiebevarat reservat.
För att smälta in inhandlade jag mig en "manbag" samt en stilig mössa!
I Chiang Mai besökte jag ett mycket fint tempel, som jag just nu glömt namnet på. Dock måste jag berätta om min köpslagning där. Köpte mig en "tänkar-skål" som jag prutade ner från 3500 baat till 400 baat.
Sedan bar det av till Tiger kingdom och tro det eller ej så fanns det tigrar där.
Den här rackarn blev tam kort efter kortet togs och trots ihärdiga försök att få med honom hem lyckades jag inte.
Sedan bar det av till Pai. Över 700 skarpa kurvor rakt upp mot ett berg och 2 timmar senare var vi där. Om Chiang Mai var hippie så var Pai 100 gånger mer hippie. Det var som att kliva in i en slowmotion.
Där fick jag också uppleva en underbar trekking. Rakt ut i djungeln bland berg, bambuskog, risfält, grottor, gamla byar och trevliga människor. Jag är mycket nöjd.
Vi besökte vattenfall här med (Jag tror jag ska börja samla på att besöka vattenfall) och här fick jag mina funderingar besvarade. Jag trekkade alltså inte med Jesus även om alla likheter fanns där utom just att Jorge inte kunde gå på vattnet.
Överlag så upplever jag äventyr som inte går att beskriva i ord. Jag vet dock att jag går miste om mycket hemma men jag får ta igen det när jag styr kosan hemåt.
Just nu sitter jag med en arm som liknar prickig korv. Utslag eller bett vet jag inte än. Men jag kan ta lite skit efter de här två veckorna.
En än gång ber jag om ursäkt för ett långt inlägg, ursäkten nås bara om man tagit sig ner hit.
Innan jag börjar berättelsen så kommer här ett förtydligande angående demonstrationerna i Bangkok. Många tror att "röd-skjortorna" demonstrerar för att den Thailändska staten har "stulit" Thaksins pengar. Detta är helt klart fel. De demonstrerar för att de har hört rykten om att två röda är på ingång till Thailand. Närmare bestämt den gormande Mange Vansinnig och den levande kompassen Diddi Bergeskans inkommer till Thailand på måndag. Jag hade gärna slutit upp i demonstrationen men eftersom dessa två röda ska komma har jag fått i uppdrag att hålla dem i schack.
Började "lovet" med att ta en 12 timmars busstripp till Phuket. Det var väl allt annat än bekvämt men vi roade oss, vissa lite för mycket, med en whiskey eller sju. Phuket som skall vara svenskarnas paradis var sannerligen svenskt men fan då inget paradis. Tjaskiga stränder, svenskar överallt, kommersiellt till tusen samt ganska slätstruket.
Hann dock med att trycka ner en elefant lite mer i jorden vilket bilden nedan förtäljer.
Phuket var som sagt inget paradis men jag fann mitt paradis lite senare. Ön Phi phi är numera det närmsta jag har kommit paradis (Om man nu funderar i banorna kring stränder, folk och byggnader). Det var ett fantastiskt ställe. Det hanns med både partaj, vandringar, sol och bad.
Jag och Jyri tar en siesta
Vi lämnade sedan Koh Phi phi bakom oss till min stora besvikelse för att åka "hem" till Bangkok och tvätta innan ett nytt äventyr tog sin början. Nu stundade nämligen en resa mot norra Thailand, närmare bestämt Chiang Mai. Förutom att vilja vara i norra Thailand så var det en trekking-tur som var lockelsen. Väl där insåg jag att det var stor skillnad på norra Thailand och resten av alla ställen jag varit på. Lugnare och mer harmoniskt. Inga människor som gapar och skriker på en. Inget "Ohh, sexy man mak mak". Det var som att kliva in i ett hippiebevarat reservat.
För att smälta in inhandlade jag mig en "manbag" samt en stilig mössa!
I Chiang Mai besökte jag ett mycket fint tempel, som jag just nu glömt namnet på. Dock måste jag berätta om min köpslagning där. Köpte mig en "tänkar-skål" som jag prutade ner från 3500 baat till 400 baat.
Sedan bar det av till Tiger kingdom och tro det eller ej så fanns det tigrar där.
Den här rackarn blev tam kort efter kortet togs och trots ihärdiga försök att få med honom hem lyckades jag inte.
Sedan bar det av till Pai. Över 700 skarpa kurvor rakt upp mot ett berg och 2 timmar senare var vi där. Om Chiang Mai var hippie så var Pai 100 gånger mer hippie. Det var som att kliva in i en slowmotion.
Där fick jag också uppleva en underbar trekking. Rakt ut i djungeln bland berg, bambuskog, risfält, grottor, gamla byar och trevliga människor. Jag är mycket nöjd.
Vi besökte vattenfall här med (Jag tror jag ska börja samla på att besöka vattenfall) och här fick jag mina funderingar besvarade. Jag trekkade alltså inte med Jesus även om alla likheter fanns där utom just att Jorge inte kunde gå på vattnet.
Överlag så upplever jag äventyr som inte går att beskriva i ord. Jag vet dock att jag går miste om mycket hemma men jag får ta igen det när jag styr kosan hemåt.
Just nu sitter jag med en arm som liknar prickig korv. Utslag eller bett vet jag inte än. Men jag kan ta lite skit efter de här två veckorna.
En än gång ber jag om ursäkt för ett långt inlägg, ursäkten nås bara om man tagit sig ner hit.
