Bergeskans

Såg på Liverpool - Arsenal igår. Galen match och bästa på länge. Detta fylldes upp med en utgång där jag träffade den trevliga mannen från i lördags som sjöng "Emma Hammarlundlåten" med oss i kön. Han var lika full som då medans jag var en aning mer nykter. Det var trevligt och jag fick kolla på Alias när jag kom hem ÄVEN att Sakkou skulle sova!

Nu sitter jag i biblioteket och brainstormar idéer till B-uppsatsämne. Det går sådär. Tror jag har kommit på min C-uppsats men det tjänar inte så mycket till nu. Får se hur detta kommer att arta sig. Det är skönt att det bara är onsdag idag iaf.

Äh vi kör igen!

Glöm inte att rösta i Kårvalet. Sista dagen idag för att Internetrösta, stänger kl 16.

Ni kan nu som studenter på Vxu rösta på mig i kårvalet, eller rösta på någon annan. Följ addressen nedan och ha ditt mercenatkort till hands så kan du rösta.

https://www.karvalet.se/



Röstar ni på mig blir jag glad.

En gång för längesen gick jag en lång väg genom läger och matcher för att komma långt i fotboll. Resan var som en dans på rosor, man trampar på taggar ibland. Det var fruktansvärt påfrestande för en kille i 13-15 årsåldern att alltid försöka prestera på topp, hålla humöret uppe och alltid vara vaksam på vad som sades och hur man skulle vara. Jag klarade detta väldigt bra och kämpade alltid för laget. Antagligen var det mina kvalitéer som lagspelare och som person som gav mig chansen att spela i Smålandslaget i fotboll. Min resa bestod tyvärr också av en konstig virussjukdom som höll mig begränsad inom fotbollen i över ett halvår då jag inte kunde ta ut mig alls innan jag spydde. Jag är alltid nyfiken på hur pass bra jag kunde ha blivit om jag fortsatt med fotbollen. Jag var inte och kommer aldrig vara den mest tekniska fotbolsspelaren men det finns något som väger mycket tyngre och det är huruvida man har hjärta för sporten och sitt lag. Med detta budskap vill jag visa för alla att man inte behöver vara bäst i något för att man måste bli uppskattad. Inlevelse, dedikering, vilja och ödmjukhet är något man kan komma långt på vilket fler människor borde kunna förstå.

Tänk vad några glas vin kan göra.

Idag var jag med på en paneldebatt som hölls på universitetet. Det var alla listor som ska ställa upp i kårvalet samt lilla jag. Det var roligt och lärorikt. Hanneschh var moderator under den första debatten. Han höll debatten kostymklädd, vilken stilig herre det är. Annars är jag mest trött nu för tiden tyvärr, vilket märks på bloggandet och dess nivå.

Då var årets första tennismatch avklarad. Det var bara en träningsmatch och då brukar man inte bry sig om vinst eller förlust. Men tävlingsmänniska som man är måste jag ändå meddela resultatet. Niclas vs Palo da Pimp 6-0. Backhanden måste förbättras fyra fem steg men annars kanske man kan lira lite tennis i sommar hemma i Paradiset. Tennissäsongen är iaf igång. Får se hur lång tid det tar innan någonting i kroppen går sönder.
För övrigt bor jag ju i Sveriges tennisstad (Antagligen i brist på att Växjö är bra på något annat enligt Pär) och då passar det sig att spela tennis.

Röda, blå, gröna ja sugmärken kan anta många olika färger. De kan ha olika former och storlek. Men varför gör man det? Hela gårdagen fanns detta i mitt huvud och jag försökte minnas tillbaka varför jag var en kille som faktiskt höll på med sugmärken. Var det för att "märka" ut att man var ägd eller ägde någon annan? Var det för att det skulle anses vara coolt? Eller var det bara en sån där grej man borde göra om man var ihop på högstadiet?
För mig handlade det nog mest om att det var spännande och lite av en tävling med flickvännen. Man jävlades med varandra samtidigt som viljan fanns där att låta den andre få in iaf ett märke. Det var en kostsam tävling för jag fick i den vevan börja köpa polotröjor. Detta var till en början effektivt men folk fattade till slut varför man bar en polo. Kommer ihåg att man fick pikar av de äldre men detta gjorde det nog bara ännu mer spännande.
Mina tankar går till dagens ungdomar och jag hoppas att de håller sig i skinnet. Det är inte snyggt med sugmärken så sluta upp.

Detta inlägg var inte meningen att verka djupt. Bara så ni vet.

Sakkou är här ikväll och vi har gubbvilat hela kvällen. Sovit till och från samt blandat med att lyssna på musik. Detta spotify är en mycket bra skapelse. Jag kommer ihåg tiden när det var 56k modem och man satt på biblioteket och hade bokat upp en halvtimme som man fick göra. Sen skulle man se på snuskiga bilder utan att någon märkte det. Det var ju bara det att när bilden väl skulle komma fram tog det ju flera minuter och den kom upp steg för steg så man väntade med spänning och rädsla. Kommer ihåg när en kille blev påkommen, utledd och avstängd från biblioteket. Att min mor är kommunpolitiker har alltid gett mig en känsla att jag faktiskt måste sköta mig utåt sett. Bli omtyckt och ha bra värderingar. Att bli påkommen på biblioteket med att kolla på lättklädda damer är nog inte att sköta sig. Inte för att denna känsla har styrt mig så mycket men den har alltid funnits där. Tror dock det har stärkt mig.
Varför jag kom och tänka på det där med snuskiga bilder och laddningstiden var för att Sakkou kollade in tjejer med stora bröst på facebook förut. Jag satt helt oskyldigt i sängen och blev oskyldigt vittne till denna hemska handling!

Snart ska vi gubbvila för natten. Men först ska vi se på Scrubs x2 om vi orkar.