En väg
En gång för längesen gick jag en lång väg genom läger och matcher för att komma långt i fotboll. Resan var som en dans på rosor, man trampar på taggar ibland. Det var fruktansvärt påfrestande för en kille i 13-15 årsåldern att alltid försöka prestera på topp, hålla humöret uppe och alltid vara vaksam på vad som sades och hur man skulle vara. Jag klarade detta väldigt bra och kämpade alltid för laget. Antagligen var det mina kvalitéer som lagspelare och som person som gav mig chansen att spela i Smålandslaget i fotboll. Min resa bestod tyvärr också av en konstig virussjukdom som höll mig begränsad inom fotbollen i över ett halvår då jag inte kunde ta ut mig alls innan jag spydde. Jag är alltid nyfiken på hur pass bra jag kunde ha blivit om jag fortsatt med fotbollen. Jag var inte och kommer aldrig vara den mest tekniska fotbolsspelaren men det finns något som väger mycket tyngre och det är huruvida man har hjärta för sporten och sitt lag. Med detta budskap vill jag visa för alla att man inte behöver vara bäst i något för att man måste bli uppskattad. Inlevelse, dedikering, vilja och ödmjukhet är något man kan komma långt på vilket fler människor borde kunna förstå.
Tänk vad några glas vin kan göra.
Samma glöd som Adir hade..
